Jobb i stockholm

Varför är vi så intresserade av sargade människor? Eller det är vi väl egentligen inte. Det är mer specifikt trasiga och allra helst rejält nerknarkade kändisar som drar till sig allmänhetens intresse. Ofta är till och med så att deras karriär får en extra skjuts ju mer depraverat och ohälsosamt de lever. De kanske mest kända exemplen på detta under senare år kanske Pete Doherty och den nyligen avlidna Amy Winehouse. Missförstå mig inte här nu, jag tycker faktiskt att båda två är och som i det senare fallet var enastående begåvningar. Men de hade knappast sålt så många skivor och fått den grad av uppmärksamhet de fått om de inte stoppat i sig hisnande och i allra högsta grad livshotande mängder knark. Jag är på intet sätt bättre själv, det är lika bra att erkänna att jag också är fascinerad. Men varför är det så, av vilken anledning vill vi att artister ska knarka? Det är knappast någon karriärmässig fördel att ha ett öppet heroinmissbruk om man har ett alldeles vanligt, jobb i Stockholm säg inom ekonomi. Ingen normalt funtad chef skulle säga ”Såg ni Bosse från ekonomiavdelningen igår? Han var sjukt påtänd, kunde knappt stå upp. Kräktes på kopiatorn gjorde han också. Och den där rapporten han lämnade in förra veckan var ju totalt osammanhängande, där förlorade vi säkert flera miljoner. Han får vi allt ta och befordra. Ett geni på alla sätt och vis.”